Förvirrad är allt jag kan säga

Förvirrad med mina känslor

Jag får inte ordning på alla lösa trådar

Vet inte hur jag ska kunna knyta ihop dem rätt
Vet inte hur jag ska undvika att knyta ihop fel trådar med varandra
Tiden får väl utvisa det antar jag
Men jag är så trött att vänta ut den
Jag vet inte vem man ska tro på

Ingen av mina vänner vet det heller

Det har hänt så underliga saker på sistonde

Som ingen jag vet har varit med om tidigare
Som en efter en avlöser varandra och skapar fler lösa trådar

Pusselbitar som inte passar med varandra
Ett pussel jag inte lyckas lägga rätt
Och fler pusselbitar dyker upp som inte passar med någon annan pusselbit
När ska allt få ett stopp
Men det finns väl en mening med allt som händer

Men jag kan inte se den just nu

Ibland önskar jag att jag hade ögon som kan se in i framtiden

Ögon som skulle kunna se sanningen hos människor med ett ända ögonkast

Om jag hade sådana ögon så  skulle man slippa bli sårad
Då skulle man se sanningen innan det var försent
Men om man inte blir sårad så vågar man inte leva livet
Jag har inte ögon som har den förmågan
Men jag har ett par ögon som jag hoppas kan se den rätta vägen tillslut 
Dem ögonen som förhoppningsvis kan leda mig rätt med hjälp av mitt förnuft och mitt hjärta