Om inte verkligheten var tvungen att infinna sig ibland
Att få vara i din härliga famn, hos dig som är en så underbar person
Bortom tid och rum
Din själ gnistrar av godhet likt stjärnans bultande hjärta som skiner över oss
Om jag faller mot mörkrets dal, är du min ljusglimt som skiner upp hoppets väg tillbaka till ljusets stig?
Är du den som fångar mig?
Du ser mig i sjöns blanka klarhet
Du ser ytans glimtar, och en del av djupets mörka anletsdrag
Din famn är trygg likt hjärtats väktare

// Michaela