Dream of paradise
Då har man åter varit på semester i paradiset vid namn Thailand
Två veckor av att bara få vara och njuta av livets tillvaro kravlöst
Det landet som har vackra stränder med ett fantastiskt vattenliv och natur
Dem stränderna som man solade, drack färsk smoothie och badade under dagarna
Där man satt på kvällarna och drack drinkar till havets ljuva melodier
Reegae baren som var vid strandens ände, där barn uppträdde med facklor och kägglor till egenvald musik
Där vi satt och bara andades in lugnet med drinkar i händerna och med leende på läpparna
Hetsiga diskussioner varvade med lugnets symfoni
Att bara få vara och umgås med underbara människor är det man verkligen behöver
Det man verkligen behöver ibland är att åter finna lite ro och leva under en kravlös tid
Sen finns det faktum som man inte kan blunda för och det är hur utpräglat fattigdomen är
Den blev mer påtaglig i Kata än vad den var i Khao Lak
På dagarna så ser man strandförsäljare som försöker tjäna sitt uppehälle på diverse saker och turister som ska pruta till bristnings gränsen
Man ser personer med deformationer i kroppen som trots smärtor måste jobba med att sälja saker på stränderna
Man ser barn som man själv känner spontant att dem ska befinna sig i skolan och inte behöva få folk att köpa på grund av sympati
På kvällarna så säljer unga flickor och pojkar sig själva
Säljer sig själva för överlevnad
Det är en industri som mer eller alltid har funnits men på senare år har ökat i omfång och nästan blivit socialt accepterat
Tvångsgifte förkommer också för att underlätta familjens kritiska situation
I det paradiset som man själv anser att det är, är en fattig tillvaro för många invånare
Och det tror jag många blundar för
Men det är något jag inte kan bli döv eller blind för
En kraftig känsla av hopplöshet och maktlöshet fyller ens inre
Man kan inte göra något åt den situationen som råder i landet och det är frustrerande
Man kan inte göra något att generation efter generation växer upp till samma tillvaro
Det ända man kan göra att hjälpa dem männsikorna man möter
Och det lilla kan vara så stort ändå
Det kan inte förändra landets strukter eller snarare icke existerande struktur men det kan förändra någons tillvaro
Underlätta någons vardag
Två veckor av att bara få vara och njuta av livets tillvaro kravlöst
Det landet som har vackra stränder med ett fantastiskt vattenliv och natur
Dem stränderna som man solade, drack färsk smoothie och badade under dagarna
Där man satt på kvällarna och drack drinkar till havets ljuva melodier
Reegae baren som var vid strandens ände, där barn uppträdde med facklor och kägglor till egenvald musik
Där vi satt och bara andades in lugnet med drinkar i händerna och med leende på läpparna
Hetsiga diskussioner varvade med lugnets symfoni
Att bara få vara och umgås med underbara människor är det man verkligen behöver
Det man verkligen behöver ibland är att åter finna lite ro och leva under en kravlös tid
Sen finns det faktum som man inte kan blunda för och det är hur utpräglat fattigdomen är
Den blev mer påtaglig i Kata än vad den var i Khao Lak
På dagarna så ser man strandförsäljare som försöker tjäna sitt uppehälle på diverse saker och turister som ska pruta till bristnings gränsen
Man ser personer med deformationer i kroppen som trots smärtor måste jobba med att sälja saker på stränderna
Man ser barn som man själv känner spontant att dem ska befinna sig i skolan och inte behöva få folk att köpa på grund av sympati
På kvällarna så säljer unga flickor och pojkar sig själva
Säljer sig själva för överlevnad
Det är en industri som mer eller alltid har funnits men på senare år har ökat i omfång och nästan blivit socialt accepterat
Tvångsgifte förkommer också för att underlätta familjens kritiska situation
I det paradiset som man själv anser att det är, är en fattig tillvaro för många invånare
Och det tror jag många blundar för
Men det är något jag inte kan bli döv eller blind för
En kraftig känsla av hopplöshet och maktlöshet fyller ens inre
Man kan inte göra något åt den situationen som råder i landet och det är frustrerande
Man kan inte göra något att generation efter generation växer upp till samma tillvaro
Det ända man kan göra att hjälpa dem männsikorna man möter
Och det lilla kan vara så stort ändå
Det kan inte förändra landets strukter eller snarare icke existerande struktur men det kan förändra någons tillvaro
Underlätta någons vardag
Att kunna göra åtminstonde det är stort, i alla fall för mig
Jag kan ändå dag drömma tillbaka om det paradiset vid namn Thailand
Om dess ständer och det ljusa havet
Värmen i atmosfären men framför alllt från dess invånare
Det fantastiskt positiva och vänliga folket
Den kravlösa tillvaron och stranden mellan tårna
Se solen gömma sig med ett rött sken som värmer ens ansikte
Nattens allt liv och rörelse
Sitta vid strandens kant i mörkret med ett ljussken och vattnets melodier
Sitta vid strandens kant i mörkret med ett ljussken och vattnets melodier
Det saknar jag, men jag vet att jag kommer återvända
// Michaela